VEGANISM

Som mitt namn antyder, är jag vegan. Officiellt sen 1 januari 2016, men i stort set ända sen jag flyttade hemifrån och själv kunnat välja vad jag vill ska finnas i mitt kök och inte. Det gör ju självklart det hela lättare.

Jag tycker att det är så synd att veganism ses som en "jobbig och svår" grej, när det egentligen inte är det. Jag har tänkt att jag någon dag i framtids ska dela med mig med min matdagbok, antingen en eller flera dagar. Om inte för allmänhetens skull, så för min skull. För jag ä l s k a r att fota mat. alltså älskar. Nästan lite för mycket.

Samtidigt som jag tycker att folk verkligen ska våga ta steget från köttbullar och kokade korvar (iallafall köttvarianten), förstår jag ändå att förändringen inte kan ske över en natt. Men den "normala" vardagskonsumtionen av kött måste minska. Både ur hälsoperspektiv och nästan framförallt miljö- och djurrättsperspektiv. Det är helt sjukt vad man hittar om man bara skrapar på ytan.

Jag tänkte iallafall ge er min diet-historia, mest för att det för varje steg jag gjort i rätt riktning har känts sjukt mycket bättre både i kroppen (man känner verkligen skillnad!!) och så slipper jag nu känslan av att äta mina kompisar. Och det är ju alltid en bra känsla.

Vegas Diet Dagbok

0-7 år

Jag är född och uppväxt allätare, men med en mamma som har valt lakto-ovo-vegetariskt + fisk, så det har alltid funnits ett alternativ och aning om att det inte är omöjligt att leva utan att äta kött. Och det är ju alltid skönt att inte gå omkring med den avgrundskänslan.

8-15 år

En ny tjej började i min klass i tvåan, och hon och hennes familj var alla vegetarianer, och så väcktes såklart mitt intresse och jag blev vegetarian. Jag åt även mjölk, ägg, fisk och kyckling de första åren av denna period, för det var saker som var svåra att sluta med för mig. Efter några år försvann kycklingen också, jag bara tappade lusten kan man säga. Efter ett tag känns det inte så fräscht att käka något som faktiskt varit en riktig fågel. Av någon anledning har man inte samma bild av fiskar som av alla andra djur heller, det är konstigt tycker jag. De är ju lika mycket levande, kännande och riktiga djur som hundar och oss liksom.

16-18 år

Jag började gymnasiet utan att äta varken fisk eller kyckling. Var då alltså laktos-ovo-vegetarian, men kunde vid enstaka tillfällen äta sill eller sånt på midsommar och jul. Funkade bra, och jag kände mig lättare än någonsin. Det är sjukt hur mycket skillnad man känner efter att sluta stoppa i oss djurprodukter av det ena eller andra slaget.

Här i slutet flyttade jag hemifrån till en skollägenhet, och började minska ner på mjölkprodukter eftersom. Mest för att ex ost är dyrt och Oatly är godare.

19-20

Min matblogg startas, jag blir mer insatt inom ex hur man producerar mjölk (ko/inseminering/föda bebisen/ta bebisen från den skrikande malmkossan efter två dagar/utnyttja kossans bröstmjölk som självklart var till för kalven, ta så mycket det absolut går/repeat), och vad djurprodukter har för påverkan på hälsan. Och känna samtidigt av hur jag själv mår bättre när jag tar bort både mjölk och ägg (höns-mens, nej tack) gör steget till vegan ganska kort och galet lätt. Det blir ju liksom inte svårare än vad man gör det. Det ska inte vara svårt att sluta framkalla så mycket smärta och plågeri hos andra varelser som lever bredvid oss på denna planet. Djuren är ju våra medmänniskor, lika mycket som folk i andra länder.

Nu

Just nu lever jag som vegan. Inte särskilt militant, typ jag handlar grejer second-hand och är inte jättenoga med om det är läder eller inte, men jag gör iallafall så gott jag kan och köper inget nyproducerat och försöker hålla mig till ekologiska, icke giftiga sminkprodukter som är cruelty free såklart. Och det är ju det viktigaste för att upprätthålla en livsstil, att göra så gott man kan och inte göra det alldeles för svårt för sig själv.

Det bästa?

Jag mår så j ä v l a bra!!

Gillar

Kommentarer