InneBakomUnderÖver

Saker bleknar bort som gamla tryckbokstäver på ett papper. Som tyget i en gammal sliten linneskjorta och bläcket från en penna som nästan är slut.
Ibland märker jag att såret finns kvar, det är som ett snitt längst med underarmen. Långt och djupt. Det gör ont ibland. Och ibland har jag nästan rest i tiden så långt att ärret knappt syns längre.
Men så kommer jag ihåg.
Det kommer alltid att vara lika djupt, trots att vissa människor gör att det svider lite mindre. Och mer.

Gillar

Kommentarer