Grattis alla ni som kom in på skolor, men förlåt för jag får sån jävla ångest.

Jag vill också ha något som gör mig så glad att jag vill gråta som att det är det bästa i världen. Varför händer inget sånt mig?
Känner mig som en grå klump som rullar över sig själv, inte vet något, inte kan något- ens vara en kompis.
När jag var liten ställde jag mig vid kompisflaggstången när jag inte visste hur jag skulle vara tillsammans med de jag lekte med annars. Så känner jag just nu. Sen igår kväll har jag faktiskt varit den där oformbara, lite grusiga massan och jag vet inte var jag ska, vad jag vill eller vad som kan hända.
Allt bara känns dött.

Gillar

Kommentarer