.

Mina muskler rycker till när jag ligger här i mörkret och tänker på dig.
Magen knyter sig och jag känner alla dåliga tankar flyta in och översvämma alltihop.
Hormoner är som en sluss som en gång i månaden inte orkar hålla emot allt vatten längre. Det börjar först sakta sippra ut genom sprickor som är både gamla och nya. Sen pyser det till och ett större hål rivs upp, och nu är det redan försent att stoppa floden bakom som trycker på så hårt att den kalla betongen tvingas brista.
Och vattnet sköljer över mig.

Det är alltid värre att drunkna på natten när ingen ser.

Gillar

Kommentarer